Jobbångest

Nu börjar allvaret om igen. På måndag stämplar jag in 5.30 och gör mitt första skift. Det är ju helt sjukt hur fort det kan gå. Alldeles nyss hade jag en mage stor som en fotboll, och nu fyller "skruttan" 1 år. Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen. Hur ska jag hinna med allt som måste göras här hemma? Jag vet ju egentligen att det inte är någon fara, jag har ju jobbat förut i en herrans massa år utan att det har varit något problem. Jag vet i alla fall att jag längtar efter en lön, det lilla bidraget från försäkringskassan räcker ju inte så långt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0