Lisas första steg.
Tyvärr hände något tråkigt på Farsdag. En kompis till Emma, en nio-årig flicka fick en traktorskopa i huvudet och avled. Det är en stor tragedi och man vet ju sälv hur många gånger man har åkt i skopan när man var mindre. Man tror ju bara inte att det kan hända.
Idag (fredag) har jag och Mattias varit på minnesstund i stan. Det var mycket folk där och alla var förtvivlade. Hon låg i kistan bland sina gosedjur och massa teckningar mm. Det var väldigt fint. Man blir så berörd av all sorg. Den tomhet som dom känner just nu. Ikväll tänder vi ett ljus och tänker på dom.
Förra helgen var vi hos morfar Ture och lagade Farsdagsmiddag. Gås m potatisgratäng, rödvinssås och såklart en sallad. Riktig lyxmat! När vi hade ätit klart och stökat bort satt vi på golvet och busade med Lisa. Då tog hon sina första (väldigt ostadiga, men ändå) 7 steg. Nu i veckan har hon övat och övat och rekordet är nog 10 steg, men det fattas rätt mycket innan man kan säga att hon faktiskt går på riktigt. Hon släktar på stora storasyster. Bråttom bråttom bråttom.
Nu har jag bestämt mig. Jag ska inte äta en godis eller chips eller något sådant innan jul. Har knäck som undantag, och pepparkakor (man måste ju ha glögg o pepparkakor så man får rätt julkänsla)
Ska gå ner ett par kilo tänkte jag, kilon som jag har lagt på mig sen i somras. Försökte länge skylla på att jag har tvättat jeansen i för varmt vatten, men de e bara att inse: Man blir inte smal på kakor och godis. Det tycker jag är jäkla synd, för det är ju precis det som jag tycker allra bäst om. :-)
Lägger in några bilder som rätt så bra beskriver våra morgnar. Emma klar att gå till skolan, Sanna som tar nästan en timma på sig att äta upp filet och flingorna, och Lisa som har full fart direkt hon vaknar.
Ni får vända och vrida litegrann på huvudet, då jag glömde bort att man (i alla fall inte jag) kan rotera bilderna när man har laddat upp dem, utan måste göra det före. Men det är bara bra att röra på sig har jag hört ;-)
